minnesstunden

Igår var begravningen för mamma. Det var jättejobbigt. På förmiddagen så satt jag på min inglasade balkong medans han satt och rökte, jag utbrast bara att jag vill inte, jag vill bara inte.

Hade god lust att bara skita i att gå, men han sa att gör iordning dig nu så att du blir klar, och klar blev jag.
På kistan låg ett jättefint bårtäcke och det var mycke höstfärger det var presis det hon hade velat ha.

Istället för jord så la prästen tre vita liljor, det var fint, min syster tog kort så jag ska välja ut det finaste att lägga ut här...

Orkar inte skriva mer nu

vad patetiskt

Farsan fick rycka in om ledigheten, och soc säger bara att jag "missförstått" honom. E det inte bara att erkänna att man kanske hade en dålig dag eller så???

Fick precis svar på en jobb annons om jobb i norge dom var intresserade av att ha mig där.

Hur hjärtlös kan man vara

Nu e det två veckor sedan mamma dog och saknaden blir bara större och större, det värsta återstår, begravningen nästa vecka.
Hoppas bara jag får ledigt från arbetet som det kallas...

Jag tog ledigt veckan ut när hon dog och när jag kom tillbaka till stället så säger jag att jag måste ha ledigt begravningsdagen.
Han säger att jag har redan varit ledig och hon ligger väl redan i jorden så varför skulle du vara ledig...

Jag ringer då min handläggare på soc som i sin tur säger att han ska tänka på saken om jag ska få gå eller inte gå på begravningen.

Jag hade förstått om det inte varit en så nära anhörig men det e ju för f-n min mamma det handlar om.
Hur kan man vara så hjärtlös och dessutom kläcka ur sig att hon ligger väl redan i jorden...
Njuter dom av att stampa ner mig mer än jag redan e????
Om dom hade varit i samma situation hade det varit annorlunda...

Hade jag fått välja så skulle jag vilja väcka henne för jag har fortfarande svårt att fatta att hon e död...

ett minne

Jag har ett roligt minne som jag fortfarande skrattar åt när mamma berättade om det. Nu kommer bloggen handla lite om mamma och hennes liv roliga minnen för att hedra henne...

Jag kommer ihåg en rolig sak som mamma berätta för mig flera gånger, som jag ska försöka återberätta här.

Min mormor och mamma var och handlade i borgholm hon kom ursprungligen från djupvik, dom skulle köpa en ölandskaka dom e klotrunda.
Dom hade en buss att passa så mormor frågade tjejen i bageriet hur mycket klockan var det visade sig bara ´vara några minuter kvar så dom betalar och sedan får dom gå i rask fart.
Dom ser bussen i fjärran så mormor tar påsen och säger till mamma att springa med den påföljd att ölandskakan flög ur påsen för den gick sönder.
Sedan ser man brödkakan rulla längs med trottoarkanten och landar i en vattenpuss.
Dom hinner med bussen och det räcker med att dom tittar på varandra så gapskrattade dom.
Det lät mycket bättre i verkligheten men ville ha med det här ändå...

äntligen har du frid mamma

Igår segrade sjukdomen och du somnade in 21.56
Det e svårt att blogga just nu om det så det får bli en kort sväng

Man vet vilka som e ens vänner nu såna här situationer, ni vet vilka ni e

finner inte ord över hur ledsen jag e men jag vet att hon har det bra där hon e nu...
RIP mamma
kommer sakna dig