kontroll....

Idag kommer mitt inlägg handla om kontrollbehov.... Har en vän vars man ska kontrollera allt och alla, då menar ja verkligen allt... min väns mamma blev dålig häromdagen då ringer han till mig säger att jag som ska åt dom trakterna dagen efter för att hämta nya glasögonen då kan jag ju sitta där några timmar och passa hunden, jag säger bara att nej det kan jag inte eftersom jag har influensa fortfarande, han blir sur och säger att han e då sjuk han med och det e allvarligt när hans svärmor inte kommer ihåg att han haft en hjärnblödning.... Jag sa bara att ja det e allvarligt men jag har feber och kommer vara helt slut efter det att jag hämtat glasögonen, du får fråga någon annan... Senare ringer jag min vän och frågar hur det går för henne och hur mamman mår, hon har åkt med ambulans till sjukhus... Jag ber för hennes mamma och dagen efter ringer han igen och kollar var jag e. säger bara att jag e i bussen på väg och ska hämta glasögonen.... Han börjar gnälla om hur sjuk han e sitter och lyssnar med ett halvt öra och sen säger han att mamman kom hem på natten igen hon var bättre men att det bara handlar om dagar innan hon får en stor hjärnblödning enligt honom. Jag tänker för mig själv herren har hjälpt kvinnan eftersom hon mådde bra när hon kom till sjukhuset. Detta var igår Idag ringer han redan kl 8 på morgonen frågat om jag var vaken och han frågar vad jag ska göra och vad jag ska äta,,, säger bara art jag ska ta det lugnt och sen babblar han vidare om sitt... två timmar efter så ringer han igen för att berätta att han köpt lax jaha och vadhar jag med det o göra.... Ville bara kolla om du hade sett den fisken.... Suck han har ringt ytterligare några gånger idag men ja har låtsas sova Kände mig instängd och kvävd när han bestämmer över mig men nu när jag sagt ifrån så känns det bättre.... Ibland känns det som han måste veta om när jag ska på toaletten... Har slutat låta mig hunsas av honom... ha en underbar kväll